Japp, då vare dags igen!
Halsflussen har åter igen drabbat mig och för två veckor sedan slog den till med förödande kraft.
Visserligen är det värsta över, det vill säga febern och frossan. Men halsontet sitter svagt kvar och stoppar mig från att göra det jag älskar mest, nämligen att träna och dansa.

Rastlösheten och träningssuget stiger alltid något så enormt när man blir sjuk och jag längtar bara tills den dag jag vaknar upp med en helt fungerande hals så jag kan börja träna bara någon dag därefter. Jag menar, hur kul är det att bara sitte inne hela dagarna framför TVn eller datorn utan att få utlopp för all sin energi?
Speciellt om man är en liten energiknippe som jag som ständigt är i rörelse, träning hit och dit, hoppa fram och tillbaka i lägenheten (stackars damen som bor under mig) och bara, ja njuta.
Som tur är så är det inte smittbart, vilket är skönt ty jag då kan träffa folk och inte bli galen av ensamhet.

Men imorgon minsann, då far det fart på verksamheten i min tanke- och aktivitetsverkstad.
Det är dags för mig att gå ut på praktik i fem veckor och få prova på hur det är att arbeta inom vården.
Känns en aning mycket roligare än att bara få läsa på om tramsig systemteori under hela dagarna, äntligen ska mina anatomiska och fysiologiska kunskaper komma till nytta! Om jag har några det vill säga, hähä!

Näeh, nu har min glass tagit slut och Noak har somnat på mina kursböcker, så dags att slänga sig i soffan och se om det finns något skoj på tv (:

Ha det finemangens!
Marcus